Hej hopp!

I fredags var ett gäng lustiga lakejer ute på galej och slog klackarna i taket. Lars Demian spelade på Katalin och jag, Söt, Lirarn, Laila, Stenberg och (återuppstådd från de döda) Jacke tog tillfället i akt för att avnjuta skön musik och alkoholrusiga drycker i glada vänners lag. Egentligen skulle Mary oxå med men fick tyvärr förhinder. Kvällen började med Guitar Hero tillsammans med Stenberg (första rundan på ett par veckor), innan Laila och senare Jacke kom och vi hjälptes åt att tömma min frys på mat (och på Chorizo, damn them to hell!) Sen dök Lirarn upp och rakade av mig allt hår på skallen, innan vi gick till Katalin för att möta upp en förfriskad Malin och lyssna på Demian. Efter det följde en snabbis till GH och Max innan vi rumblade hemåt i natten. Som det så poetiskt heter. Jäkligt värt iaf.

Igår spelade United igen, tursam vinst efter Ronaldos soloprestation. Och Chelsea tappade poäng igen, oh my! Kalle och Sarah var över och vi käkade tacos och snackade skit fram till midnatt, riktigt trevligt!

Och idag fyller Söt år. Hurra, hurra! Så ikväll ska vi ut och käka på "riktig" restaurang för att fira. Men först ska jag ringa lite samtal och städa lite, lägenheten ser ut som om ett punkband bestående av elefanter spelat i vardagsrummet.

Jag funderar för övrigt på att skaffa en sån här poppis facebook, eftersom jag inser att typ alla andra har en. Fast jag vet inte om jag orkar. Är inte det bara som lunarstorm fast för vuxna? Å andra sidan, kanske vore kul att hitta några gamla vänner från förr och se vad de pysslar med, Och ha daglig kontakt med folk som bor i andra städer......vi får väl se. Motståndare till allt nytt, tills jag provar på det och blir hooked - javisst!

1. Tre av mina allra bästa vänner. Vilket gör det faktum att de ser lätt psykopatiska ut desto mer obehagligt.

2. Ett sånt där kärvänligt "med eller utan tunga?"- tillfälle

3. Nyss uppgrävd ur flyttkartongen märkt 2003 - Jacke alltså, inte Söt.

4. Jag och en käck Stenberg

5. Ett hotfullt skinhead och ett mer skräckslaget dito.

6.  Lars Demian och Söt.

7. Åh, underbart kort! Vi sprang på Jon och Jossan i GH:s trappa och överföll dem brutalt.

8. Stenberg med glansiga ögon och Delilah.

Jag kom precis hem från en liten tur nedåt stan. Syftet var att försöka vara lite spontan för en gångs skull och åka och hälsa på folk oannonserat, i samband med en storhandling på Willys. Det gick väl sådär. Först cykade jag förbi Laila, men hon var inte hemma. Lätt besviken styrde jag kosan mot Kalle och Sara istället som ju ändå bor ute mot Willys. På nått sätt lyckades jag dock komma ur kurs och eftersom lokalsinnet inte är på topp åkte jag vilse i förortsdjungeln och lyckades alltså helt enkelt inte hitta hem till dem. Imponerande med tanke på att jag ju ändå varit där ett par,tre gånger. Tyvärr bor ju inte Annica kvar längre, annars skulle jag ju kunnat hälsa på henne, men nu fick jag istället åka till Willys utan att ha avnjutit något som helst socialt umgänge. Hrrm! Fast sen köpte jag massor av mat så nu är jag glad igen. Hurra!

Nästa spontana tripp får bli åt andra hållet istället. Be afraid, people in Flogsta, be very afraid.....

Har lyssnat på musik och läst typ hela kvällen, jäkligt sweet! Dels en massa skivor från Ginza som jag och Lirer beställde förra veckan, men även Dropkick Murphys nya "The Meanest of Times". Har lyssnat på DKM i rätt många år och märkt en tydlig negativ trend hos bandet - de blir bara tristare och mer mainstream för varje album. Från klockrena "Do or Die" och "The Gang's all Here" från slutet av 90-talet till anonyma Blackout och förra albumet som jag inte ens minns vad det heter - vill man ha säckpipepunk är The Real Mckenzies, eller Flogging Molly för den delen, allt som ofta mer intressanta. Ofta har varje DKM-album en eller ett par schyssta låtar, men överlag är det ruskigt slätstruket. Nu har jag inte lyssnat tillräckligt för att säga något om helhetsintrycket av den nya plattan, men redan nu står en låt ut som en ulv bland fårakläder (eller nått).

Flannigans Ball! Ursprungligen kallad Lannigans Ball och gammal som gatan, som mycket i den irländska folkmusikkatalogen. Underbart nog är tre generationer irländsk folkmusik sammanfogade i denna punkslagdänga. Självklart Dropkick-pojkarna som antagligen är runt 30 -35. Sen som gästmusiker dyker både "Spider" Stacy, känd från The Pogues, och den irländska folkmusikens gudfader Ronnie Drew upp. Spider måste närma sig 50, och Ronnie, som var med och grundade The Dubliners för drygt 45 år sedan måste långsamt närma sig de 80. Karln, vars röst låter lite som om man bryter sönder massor av kakor, samtidigt som ett stort stenras inträffar, hade cancer i halsen tidigare i år men verkar ha överkommit den. Och låten - den låter lite som DKM egna "Finnegans Wake", eller som Great Big Seas "The Night Paddy Murphys Died". Det är storfest hos Brian Flanningan, musiken är rasande, spriten flödar och sen bryter helvetet lös med slagsmål, kärlek, dans, flygande flaskor och däckande människor. Ungefär som vanligt i en irländsk visa, med andra ord (eller en vanlig kväll på Stureplan, minus kärleken) Hepp!

EDIT: Nu har jag lyssnat på låten ett par gånger till, i hörlurar denna gång(eftersom fascistgrannen dunkar i väggen så fort ljudvolymen överstiger ett  standardårsmöte för dövstumma. I söndags dunkade han i väggen när vi kollade på fotboll klockan sex på kvällen. Foocha!). Men det är så musik ska avlyssnas, högt så att vaxpropparna släpper och musiken sprids som gift i kroppen. Och: Fuck, det här är den bästa DKM-låten på riktigt länge. Yeeha!

EDIT 2: Sista verserna av ett femtontal:

Young Scotty Jenkins so big and able
Saw his fair colleen stretched by the wall
Tore the left leg from under the table
And smashed all the dishes at Flannigan's ball

Boy oh boy now this was a rumble
Myself took a lick from mean Ricky Green
But I soon replied to that fine introduction
And gave him a terrible kick in the spleen

Terry the piper nearly got strangled,
They squeezed on his bellows, chanters and all,
The girls in the middle nearly got trampled
And that put an end to Flannigan's ball

Ronnie till vänster. Okänd gentleman till höger.

Well, jag har slutligen lyckats överföra mina nummer till det nya SIM-kortet, efter mycket om och men. Och jag har fortfarande ingen aning om hur jag lyckats spara typ nio nummer av tio på själva mobilen och de återstående på SIM-kortet. Mycket märkligt och krångligt......Men sms:en verkar körda vilket är grymt beklagligt då många av dem är uppemot fem år gamla. Ugh....jag hatar teknik!

Tur att jag är en sann gentleman och inte fullföljer rubriken....

Men seriöst, vad less jag blir. Har slutligen tagit mig i kragen och bytt abonnemang till Halebop för att ringa lite billigare. Döm av min lycka när jag byter SIM-kort och inser att 95% av alla mina nummer inte följt med i flytten. Och att de nummer som fortfarande finns kvar är helt random. Känns oerhört givande att ha kvar numret till snubben som opponerade på min B-uppsats och till syrrans ex, men det vore ju även kul att få behålla numret till exempelvis min flickvän, mina bästa vänner eller min familjs mobiler. Och det finns inte en chans att jag kommer att sitta och flytta över typ 200 nummer manuellt. Dessutom har också typ hälten av alla gamla fina sms som jag fått de senaste åren (bland annat från många av er, fina människor) försvunnit, och de vill man ju ha kvar. Nej, jag behåller istället mitt gamla, spärrade SIM-kort, där alla nummer och SMS åtminstone finns kvar. Det går ju inte att ringa från det och jag vet inte om jag kan ta emot samtal, men annars får ni ringa till min hemtelefonen om ni söker mig. Ska försöka få ordning på detta ASAP, som det heter. Har varit inne på Halebops hemsida i jakt på ett nummer till kundtjänst, men eftersom de är en människofientlig sekt finns bara möjligheten att maila frågor.

"Hej Halebop, jag är ett grabb på snart 25 jordsnurr som skulle vilja äta era hjärnor. Hur är detta lämpligast genomförbart? Puzzåkram!"

Har någon av er, kära läsare, upplevt något liknande och vet hur det går att få ordning på? Eller måste fingertoppar verkligen blöda? Tacksam för eventuella tipps!

Nu ska jag sätta mig och läsa, fett skönt. Var på AIK - Djurgården igår på Råsunda tillsammans med Der Lirer, Mary, Söt och 35 000 kokande fans och behöver chilla lite idag för att sänka pulsen. Iväg till myshörnan!

Moahahahaha! Jag kände mig spontant betydligt mer ond efter att ha bytt presentationsbild. Moahahaha! Varför ser inte alla foton i diverse medier ut på det sättet? Tänk när man samlade hockeybilder som knatte och spelarna sett ut som Edgar Allan Poe. Det vore såååå värt. Eller så hade korten blivit fett förbjudna, som Garbage Pail Kids, om ni nu kommer ihåg dom.

Böcker jag vill läsa nu:

H.P Lovecraft - Call Of Cthulhu

Edgar Allan Poe : Complete Tales & Poems

Hunter S Thompson - Fear and Loathing in Las Vegas

Washington Irving (karln som skrev bland annat Sleepy Hollow under tidigt 1800-tal)

Tom Wolfe - The Electric Kool-aid Acid Test

Oscar Wilde - The Picture of Dorian Grey

Jack Huberman - 101 People Who Are Really Screwing America

Böcker jag måste läsa istället:

David Held - Demokratimodeller

Adam Przeworski - Democracy and Development

Well, there you have it. Nu vet ni precis vilka böcker jag önskar mig till min 25årsdag som inträffar om exakt (cheap plug!) två veckor och fyra dar :)

Imorrn är det United mot Chelsea, vilket kan bli ytterst spännande med tanke på omständigheterna med Mourinhos avgång och allt. Go reds, go!

Der Lirer, som nu uppsöker de sanitära faciliteterna här på Sysslomansgatan, informerade mig nyss att Joe Strummer spelade på CC-puben i Gävle i mitten av 90-talet! Hur coolt är inte det? Synd att man var en snorig fjortis då....grmghhg....

På väg att gå till sängs efter en dag fylld av fotboll (United vann, Chelsea och Liverpool kryssade - yay!) öldrickande med Stenberg (fett trevligt) och slutligen korridorsfest ute i Flogsta (halvsegt och alldeles för många chartergossar med keps, som en snubbe sa).

Måste bara säg att det här är det bästa jag sett på länge: Hubba! Den uråldrige (eventuellt skäggprydde) protestsångaren Tom Paxton har gjort en nyversion på sin fantastiska, fantastiska, fantastiska "Lyndon Johnson Told The Nation" betitlad "George W Told The Nation". Orginalet handlar om LBJ som skickade fler och fler trupper till Vietnam för att våldta och mörda civila vietnameser, trots att det enligt presidenten inte var ett riktigt krig. Nyversionen handlar onekligen om USA:s inblanding i Irak och visar att lägga näsan i blöt och mörda civila fokgrupper aldrig går ur modet. Men just det: kriget i Irak är ju redan vunnet och avslutat....

Dags för sängen!

Colin McRae är död. En tanke sänds till dennes anhöriga.