On Saturday May 17th, 2008, Mike Ness and his band were joined on stage by Bruce Springsteen at the Stone Pony in Asbury Park, New Jersey for the encore. Songs played were "Misery Loves Company", "Ball and Chain", "If You Leave Before Me" and "I Fought the Law".

Hur coolt är inte det? Om ni inte har koll får ni googla...

Det är ju tydligen osvenskt att skryta, men WTF, mate: Försvarandet av uppsatsen gick prima. Efteråt samtalade jag och examinatorn om betyg. Den vanligtvis barske examinatorn lutar sig framåt och kliar sig i skägget (hans alltså, inte mitt):

"Mja, det ser ju bra ut det här. Du har inga planer på att börja forska?"

Nej, det tror jag inte...

"Jasså, synd. Jag är ytterst restriktiv med att ge A i betyg till en uppsats, men jag tror att denna kan vara värd det. Och om du någon gång vill börja forska inom historia kan du säkert söka in med den här".

Ute lyser solen och ibland får man faktiskt, utan att skämmas, sträcka på sig och tänka: Jävlar vad bra jag är!

Ja jävlar, vilken dag igår!

Efter att suttit i princip hela natten med uppsatsen lämnade jag och Krickan in våra runt tvåsnåret. Kopieringen för oss kostade sammanlagt runt 1000 spänn, vilket sved. Dessutom skövlades väl halva Sherwoodskogen för att producera pappret vi fick, men det är ju lite typiskt stockkonservativa Historiska institutionen att tvinga studenterna att kopiera upp 20 kopior.  Nåja, fick ett mail av min examinator nyss, han hade precis läst uppsatsen och tyckte den var klart över snittet, så något rätt måste jag ha gjort.

Trött och utarbetad stirrade jag i väggen några timmar, innan O'Learys hägrade vid sjusnåret. CL-finalen sågs i sällskap med min kära och Sofie, Lirarn, Jon, Kalle och Sara, Kristoffer och ett helt gäng till. Hur det gick i matchen kanske ni hört, med drömmål, slumpmål, utvisningar, stolpskott, brytna näsor och en röd arme, i självaste Moskva,  som gick segrande ur striden efter straffar. Sån glädje som utspelades därefter vet jag inte när jag upplevt senast, men för att citera The Boss:

It's football, bloody hell!

 Klicka här

Spola fram till 3:50. Så där ska en nationalsång sjungas inför en hockeymatch. Jävlar, vilket tryck på slutet, har nog aldrig hört något liknande. Publiken alltså, inte brölpellen.

Jag flyr från skrivandet. Mustaschen behöver ansas, det finns disk att ta hand om och om några minuter ska jag ta en stärkande cykeltur till Karin Boye-biblioteket. Och så kan man ju alltid skriva ett meningslöst blogginlägg.

45 timmar till deadline.

Off we are!

Yes!

Har precis beställt ett gäng böcker att avnjuta under sommaren. Åh, jag älskar känslan att veta att ett gäng riktigt bra och intressanta böcker är på intågande. Det bästa är att det kommer att kännas som att få böckerna gratis, eftersom pengarna jag köpte dem för kommer från vinster av spel och dobbel. Lyckades med mina imponerande skillz dra in 700 spänn, och istället för att spela bort dem tog jag ut dem och köpte böcker för. Ett mycket moget beteende, om jag får säga det själv. Och vettigt, fattig student som man är.

Nåväl, böckerna....sex stycken blev det. Jag undvek alltför tung politisk litteratur, liksom Beat eller Truman Capote, som jag velat kolla upp ett tag. Är det sommar så är det. Istället blev det:

* Två riktigt feta samlingsverk av H.P Lovecraft, därav rubriksättandet. Pulp, mystik, skräck, sci-fi.....

* Ett samlingsverk av Lord Dunsany. Dunsany skrev tydligen väldigt obehagliga sagor, och var tillsammans med Edgar Allan Poe den som inspirerade Lovecraft mest. Lite av en chansning, men friskt vågat osv.

* Struwwelpeter. Åh, den här ser jag fram emot! En kort, obehaglig saga, (jag ser ett mönster) skriven av en tysk för runt 150 år sedan. Handlar om olika barn som inte efterföljer de moraliska krav som samtiden bjöd, och därför går brutala öden till mötes. Som lille Conrad, som suger på tummen och därför får denna avklippt av "The Great Long-Legged Scissor Man" Detta går lite i klinch med att jag ska bli lärare, men det låtsas vi inte om.

* För att komma ifrån alla märkliga och mörka sagor har jag även beställt ännu en bok av husguden och B-skäckisgudfadern Bruce Campbell, mest känd från Evil Dead-filmerna, och  What Were They Thinking?, en bok om TV-världens största misstag någonsin. Som aktiv motståndare till alla töntiga underhållningsprogram (Körslaget - vad fan är detta?), dokussåpor och idiot-TV kanske jag inspireras till att skriva en svenska upplaga....

Som en avslutande passus - Tommy McCook & The Agrovators - varför har jag missat dem innan? Riktigt, riktigt soft ska, lite åt reggae-hållet, som går på repeat här på Sysslomansgatan för stunden. Tydligen var han orginalmedlem i The Skatalites också, vilket är helt logiskt. Good Shit!

Snip Snip!

Right, in på upploppet, ljuset i slutet av tunneln, de sista skälvande minuterna innan tomten knackar på porten - kort sagt börjar deadlinen för uppsatsinlämningen närma sig med stormsteg. Krafterna börjar sina, kroppen värker efter alltför många timmar framför datorn varje dag och sidorna med anteckningar och måste-med-i-uppsatsen-tips växer konstigt nog dag för dag. Uppsatsen är redan nu, utan inledning, frågeställning och syfte, metod, disposition och slutsats/slutdiskussion närmare 30 sidor, en bokstavs-behemot fylld av kladdiga anteckningar och frågetecken i rött, lila och grönt.

Fem och ett halvt dygn kvar, jag tror att detta kan gå, men hur bra det blir är en helt annan sak.

In i kaklet!

Å, ibland saknar man någon intensivt, någon som man kanske aldrig ens träffat. Just nu kände jag plötsligt en fet saknad efter Joe Strummer. Varför var han tvungen att dö så ung? Och varför finns inte fler människor som honom? Har sett några dokumentärer, och planerat att läsa biografin i sommar, och han verkar vara en så jävla bra människa. En förebild för hur folk borde se på sina medmänniskor och samhälle, helt enkelt.

Vad är detta egentligen? Alla fascistledare blir urgamla, men the good guys dör som flugor i unga år. Franco blev väl typ 80, Pinochet var ju lastgammal när han dog för ett par år sedan och inte ens Thatcher har den goda smaken att kasta in handuken i tid.

Well, lyssna och ta till er av Strummers version av Bob Marleys  Redemption Song

Well, Manchester United gjorde det som krävdes av dem och spöade Wigan under gårdagen, vilket säkrade ligatiteln. Lämpligt nog blev matchvinnaren ingen annan än gamle Ryan Giggs, som rullade in 2-0 med tio minuter kvar. Den makalöse Giggs, som spelade sin första elitmatch för klubben säsongen 1990-1991, tangerade samtidigt klubbrekordet för spelade matcher med 758 sammanlagt.

På kvällen var mor och far över en snabbis, på väg hem efter ett bröllop, medtagandes mystisk öl och fina kort från England samt en del kort på lilla Malwa, som otippat lyckats bli en riktig tjockis. Eftersom syrran är hälsofreak lär ju ungen ha noll chans att få behålla sitt värmande hull, men söt är hon iaf med tjocka armar och dubbelhaka.

Fan, egentligen har jag inget att skriva om, utan dödar bara tid i väntan på att min lunch ska bli färdig i ugnen. Idag ska jag skriva en sex sidor för att komma i fas med mitt krävande schema, vilket är en fullständigt orimlig målsättning. Jag känner att uppsasten håller på att rinna mig ur händerna. Om jag bara haft en vecka till......

Så jag kan ju ta tillfället i akt och be om ursäkt om någon vän känner sig åsidosatt, jag har helt enkelt inte tid med socialt liv just nu. Möjligen om ett par veckor, så håll ut tills dess!