Ölfestivalen var kanon, om någon nu trodde något annat. Trots en viss besvikelse över vissa sena återbud var det kanon för oss som var där, Malin, Laila, Krickan och jag. En gemytlig och hyfsad lugn kväll, där höjdpunkten var Arrogant Bastard Ale, dyr som stryk men god som fyllemat en sen utekväll. Av de tidigare nämnda Elf-ölen prövades Very Bad Elf, klart godkänt.

Annars händer inte så mycket för stunden. Är rätt uttråkad. Tenta på tidag innebär en jävlans massa pluggande. En av kursböckerna är mycket fascinerande. För att vara en bok om utveckling i tredje världen handlar den osedvanligt mycket om Amerika. Den verkar till och med skriven för femtonåriga amerikaner, då det bland annat pedagogiskt konstateras att Asien faktiskt består av många länder som är olika, följt av en karta över världsdelen, då boken förebrående förklarar att många amerikaner är oförmögna att peka ut Asien på en karta. Därefter följer några sidor om Thanksgiving, följt av propaganda för USA:s invasion av Irak. Några sidor därefter förklaras att demokrati betyder rule of the people, innan miljöhot avfördas som en naturlig och ofrånkomlig biprodukt av globalisering och interdependens. Någonstans där började jag längta efter att få fylla i kursutvärderingen, samt gråta blod då jag inser att boken är 350 sidor. Jävlar i helvetet vad denna kurs kommer att sågas. Anfäkta och anamma, det är för fan universitetsstudier vi pratar om, inte en kvällskurs för efterblivna muppar.

Malin har jobbat sent några kvällar så jag har mest suttit och inte gjort något. Vilket jag iofs brukar vara bra på, men i vanliga fall brukar jag tycka det är soft, men nu känner jag mer tristess. Märkligt, jag som aldrig brukar ha tråkigt....Nåja, oktober har alla förutsättningar att bli en sweet månad. Jag fyller år (yay), nästa helg är det NHL i Globen och om någon månad Manchester med der Lirer och Kalle. Och imorn ska jag och Söt på bio, Hellboy 2, som jag är sjukt taggad på. Angel of Death kan vara den ohyggligaste karaktären på länge, och att se vad Del Toro kommer att göra med filmatiseringen av Bilbo kommer bli en höjdpunkt de kommande åren. Antagligen slutar det med världens bästa film, men eftersom jag är rätt duktig på att bygga upp orimliga försväntningar ska jag försöka att inte göra det, iaf inte såhär två-tre år i förväg. Sen ryktas det om att Del Toro kommer att regissera Lovecrafts short story At the Mountains of Madness, som handlar om en forskarexpedition som vid en av polerna hittar en gigantisk, bortglömd stad, byggd miljontals år innan mänskligheten uppkom, varpå de finner att något fortfarande är vid liv djupt i standens innandöme.

Nix, nu har jag tråkat ut er nog för den här gången. Fan vad det suger att ha trist! Fredagskväll, och här sitter jag och knappar som en annan Bill Gates. Minus miljonerna. Plus ett något mer fördelaktigt utseede (kan man ju hoppas).

Ta hand om er, och skänk en uttråkad själ en tanke i höstmörkret!

Nästa helg är det ölfestival i Stockholm, vilket kommer bli kanon. 1400 ölsorter kommer finnas tillgängliga. En av utställarna är det engelska bryggeriet Ridgeway, som ställer upp med följande öl:

Bad Elf, 6,0%

Very Bad Elf, 7,5%

Seriously Bad Elf, 9,0%

Criminally Bad Elf 10,5%

Insanely Bad Elf, 11,2%

Underbart!

Och pure fucking magic

När jag gick på mellanstadiet var eftermiddagarna efter skolan heliga. Jag och min bästis Tjordi rusade direkt från skolan hem till honom och slängde oss ner i TV-soffan, för att inte missa vårt favoritprogram. Vilket program kan då detta ha varit, som så fångade två gossebarn på väg mot tonåren? Hannibal, Murdock och Mr T i actionstinna A-Team? Den finurlige MacGyver? Pälskalsongklädda He-Man eller de tuffa robotatna i Transformers? Eller kanske Pamela Anderson i baddräkt i Baywatch (eller varför inte David Hasselhoff?). Nix, anledningen till vår hysteri, alla dessa eftermiddagar under 90-talets första år, stavas The Love Boat. Varför två unga grabbar i sina bästa år slösade bort så många timmar framför ett program så sliskigt romantiskt att Barry White bleknar, har jag ingen aning om, och skulle heller inte vilja höra Freuds åsikt om. Det jag vet är att vi antagligen stod ut lite från den tänkta målgruppen på kvinnor över 50, och att det hela ändå har en viss charm, i en tid av massmedialt överflöd där ungar slänger bort sina liv framför hundratals TV-kanaler och monsterdatorer.

Minns ni inte The Love Boat? Njut då av introt. Min personliga favorit ur det färgstarka persongalleriet är självklart Doc, med sin charmiga uppsyn och tidstypiska glasögon. Enjoy!

Love... exciting and new

Come on board...we're expecting you

We finally got him!