En mustachprydd politiker i Malmö pushar för att elever hädanefter ska få betygsätta sina lärare under grundskolan. Och återigen baxnar man över dem inkompetens och naivitet som omringar våra politiker. För hur fan ska tonåriga kids kunna sätta dessa betyg med en någorlunda konsekvens? Utefter vilka ramar skulle en fjortonårig fjunis basera sina åsikter om en lärare? Ett tydliggörande exempel från min egen högstadieperiod: Min engelskalärare under en termin på högstadiet hette Johan och var fullständigt menlös. Eleverna körde över honom och vi fick hela tiden titta på film, då vi vägrade göra något annat. Bland annat såg vi Braveheart och splatterfilmen Braindead (vilket fick 90% av eleverna att lämna klassrummet i avsmak), båda textade på svenska dessutom. Vilket betyg jag skulle ge Johan om detta fanns i system redan då? Högsta, förstås. De lärare som jag skulle såga mest vore de som gav mycket läxor och krävde lite av en, de som skulle få bäst betyg vore de som var "kompis" med eleverna och lät dem sluta tidigt osv. Rimligen kommer många elever tänka i liknande resonemang. Dessutom  kommer elever som känner sig förfördelade av läraren att använda sig av betygsättningen som ett mått av revanch mot läraren i fråga. Således kommer lärarens auktoritet att skjutas i sank ytterligare.

Av någon anledning verkar läraryrket vara fullständigt befogat att spotta på. Lärarna är rättslösa, eleverna däremot ska det lallas med utan dess like, samtidigt som de har alla rättigheter i världen. Och samtidigt som skolan blir mer och mer styrd av eleverna sjunker kunskapsnivåerna i samma omfattning som börsen. Någon mer än underteckand som ser ett samband? Vad är nästa steg i degraderingen och förnedringen av lärarkåren? Att låta eleverna sätta betyg på sig själva?

Den senaste tiden har en massa komedi avhandlats. Först plöjde jag igenom alla fyra säsonger av Black Adder (Svarte Orm), vilket måste vara en av de absolut bästa serierna någonsin. Huvudkaraktären Black Adder spelas av Rowan Atkinson (innan denne gick ner sig med den lätt patetiske Mr Bean), en cynisk, charmig och ondskefull man som dyker upp i olika århundranden och i olika historiska sammanhang under de fyra säsongerna. Målet är dock alltid detsamma, att tillskaffa sig mer makt och pengar, vilket allt som oftast går i stöpet. Höjdpunkterna i övrigt är Black Adders korkade sidekicks Lord Percy och Baldrick, Baldricks cunning plans i varje avsnitt, samt slutet på säsong fyra som tvivelsutan är ett av det modigaste och sorligaste slutet på en serie någonsin. Förbannat rolig brittisk humor, helt enkelt, ljusår från all värdelös amerikansk sitcom.

På humorfronten i övrigt såg jag och Malin ett par avsnitt av The Office idag, och jäklar vad bra det är fortfarande. Fantastiskt obekväm humor. David Brents minspel är obetalbart.

Slutligen - Sarah Silverman. Någon som hört talas om henne? Såg hennes show Jesus is Magic nyligen, och snacka om att inte ha några hämningar. Jag är av den enkla åsikten att man absolut ska få skämta om allt - nazism, pedofili, 11 september, you name it. Om det sedan är roligt är en helt annan sak. Jag har själv svårt att se att ett skämt om exempelvis gruppvåldtäkt skulle vara kul, men självklart ska folk få försöka (som en komiker som jag såg också gjorde. "You know what sucks about gang rape? Going last." Inte speciellt kul). Silverman skämtar om de flesta tabun och det funkar överlag. (American Airlines borde förnya sig med en ny slogan - bäst, störst, och först.....into the towers. Ohhh!) Sen är det rätt soft att detta framförs av en ung, söt tjej och inte en grobian som tar sig i skrevet hela tiden. Fram för brytandet av könsnormativa mönster! Håller på att ladda ner första säsongen av hennes TV-show just nu, jag återkommer säkerligen med ett omdöme om den.

Tidigare under dagen (innan jag somnade på soffan) såg jag lite på den senaste debatten mellan Barack Obama och John McCain. Obama menade att den av republikanerna förda politiken omöjliggjort en intervention gällande folkmordet i Darfur. Det har enligt republikanerna helt enkelt varken funnits intresse eller tillräckliga resurser för att stoppa de vedervärdiga händelser som just nu utspelas i västra Sudan.

Folkmordet i Darfur beror som så många andra folkmord på etniska spänningar mellan olika folk och mellan olika religiösa grupper. Konflikten är mycket komplicerad och har pågått i olika former under olika perioder. Även gränsdragningar och landtillgångar är incitament för våldshandlingarna. Janjaweedmilisen som regeringen i Khartoum släppt lös våldtar, plundrar och mördar allt i sin väg, flyktingströmmarna och antalet döda kan räknas i hundratusentals, alltmedan konflikten sprids till grannländer som exempelvis Tchad och Libyen.

Västvärlden gör samtidigt det den är bäst på, vänder bort blicken åt annat håll. FN visar sig ryggradslösa genom att diskutera huruvida övergreppen alls kan räknas som ett folkmord enligt den förlegade definition som använts sedan 50-talet (enligt vilken inte ens vad som hände i Rwanda kan klassas som ett folkmord). Denna diskussion har pågått i åratal och döljer inte det faktum att ett jakande svar medför att en intervention kommer att krävas. Detta i sin tur skulle uppröra Ryssland och Kina, som har ekonomiska intressen i region. Således: så länge FN inte ens kan besluta om ett folkmord pågår eller ej är alla nöjda, och detta dödläge kommer inte förändras. FN:s medlemsstater har ingen vinning att hjälpa sudaneserna, detta och risken att stöta sig med Kina och Ryssland innebär att Darfur kommer att lämnas i fred.

De enda som öppet pratar om att ett faktiskt folkmord pågår i Darfur är, något överraskande, USA. Jänkarna vet att FN inte kommer att agera i Darfurkonflikten, därför kan de plocka hem enkla goodwillpoäng på att tala om nöden i Darfur. För ett land med ett så sargat internationellt anseende som USA tar varje chans att förbättra sitt rykte. Självklart kommer inte heller USA att ingripa i Darfur. Det finns helt enkelt ingen ekonomisk vinning. Landet har ingen olja och knappt några andra naturresurser.

Samtidigt kan man inte annat än hoppas på motsatsen, och bara det faktum att Obama nämner konflikten måste ses som positivt. Darfur fick en hel del uppmärksamhet i media för några år sedan, men sen kom Tsunamikatastrofen och bokstavligen sköljde bort (hehe) folkmordets nyhetsvärde i tidningar och TV. Idag står absolut ingenting om Darfur i media. Om en liten notis skulle publiceras är den med största sannolikhet hämtad från TT och innehåller fakta som har flera år på nacken. Istället, som vi alla vet, fylls vår media med hjärndöd "underhållning", vars enda syfte är hindra folk från att tänka själva eller än värre, agera. Ett folk som inte tänker är ett bra folk, verkar vara devisen. Och tänk vad spännande det är ändå,  med inavlade bönder som söker fruar, ensamstående morsor som söker män eller avdankade C-kändisar som halkar runt på skridskor på bästa sändningstid.

Rwanda får aldrig hända ingen, hette det efter folkmordet där. Rwanda händer igen, just nu, mitt framför våra ögon, om vi bara vet var vi ska titta och först skjuter bort hinnan framför våra ögon, bestående av talanglösa fjunmustacher som försöker bli idoler.