Hej på er! Hoppas ni mår bra med allt. Själv är jag lite orolig inför helgen, opererar ju knät på fredag och har i ärlighetens namn ingen riktig koll på hur omfattande operationen är. Känns lite segt att inte veta om jag behöver hoppa på kryckor i evigheter eller om det inte behövs alls. Nåja, det lär ju visa sig. Håll mig i era tankar på fredag!

Annars? Shisse, nackdelen med att inte skriva speciellt ofta är ju att när man väl tar tjuren vid hornen har denne växt upp från en liten Ferdinand-under-eken-plutt till en massiv Belgian Blue som man drar sig för att möta öga mot öga. Med andra ord: mycket att skriva om, inte lika stor motivation att sitta i evigheter och redogör allt. Men jag ska göra ett försök att iaf berätta lite grann om vad som hänt den senaste månaden eller två.

I lördags kom jag och Söt hem från Calafell, söder om Barcelona, efter en veckas slackande tillsammans med min familj. Med risk för att röra mig in på fam. Björklund-territorium kan jag iaf säga att det var väldigt fint väder, fin strand och en grym lägenhet vi bodde i. Världens havsutsikt, att ligga på soffan och lyssna på havet skulle jag kunna göra i veckor i sträck. Riktigt skönt att bara softa i solen, dricka öl, bada och läsa en massa. Mysigt att resa med Söt oxå! Vi var i Barcelona en dag, men mitt jävla knä fuckade så jag kunde inte gå runt så mycket. Värt iaf att vara bort, även om det är sweet att komma hem oxå.

I övrigt har sommaren flygit förbi riktigt snabbt. Har varit på Play-konsert i Stockholm med Kalle, Sara och Olander vilket var riktigt kul och onekligen ett försök att luckra upp gränserna mellan olika kulturformer. Veckan efter var jag, Boy-o, Petter och By God på Stephen Lynch, även den spelningen i den kungliga hufvudstaden. Jävligt kul spelning, publiken var bland den mest högljudda jag någonsin hört och Lynch spelade de flesta låtar jag ville höra. Helt klockrent att han körde Tiny Little Mustasch, även om de flesta i publiken inte verkade känna igen den. Riktigt värt överlag iaf.

På tal om spelningar svider det lite att jag på grund av operationen inte kan besöka Peace & Love-festivalen, som jag annars kanske hade gjort. En massa sköna band spelar såsom Damien Rice, Lars Demian, Stefan Sundström, Iggy, Alice Cooper, Charta 77 och Dia Psalma, Johan Johansson, Mando Diao, Marit Bergman, Nationalteatern, Plura, Peps och hans blodband.....fast med min fetivalvana trogen skulle jag antagligen missa majoriteten av dessa spelningar och sitta i ett öltält eller i solen på någon gräsmatta istället.

Vad mer....fick VG på tentan som skrevs i början av juni. Skönt! Faktiskt en av de få tentorna jag skrivit då det efteråt känts riktigt bra, att iaf ett G varit spikat. Tyvärr verkar man inte kunna hömta ut tenta förrän i höst, så då får jag väl se om det var på gränsen eller med god marginal. Ska försöka ta igen min missade specialpedagogikkurs under sommaren, vilket förstås känns väldigt inspirerande. Men det löser sig nog!

Fotbollsabstinesens är nu så stor att jag funderar att sitta uppe och glo på Copa America på nätterna bara för att få lite av behovet tillfredsställt. Lite som en heroinist som ges kokain eller nått som en del av rehabiliteringen. Typ.

Just ja, se Hotel Rwanda, såg den med Annica igår och Bejeezus, vilken bra film. Fruktansvärd, stark, gripande. Och inte minst upprörande på en hel massa sätt. Det är nästan så man hoppas på lite mer växthuseffekt och höjda vattennivåer så att Belgien sjunker under vattenytan. Men bara nästan. Se den! Och lyssna på Planxty!

Nu ska jag äta lite frukostlunch innan jag tar tag i den här dan på riktigt. Ska skriva oftare framöver, förhoppningsvis om mer vardagliga saker för det är egentligen så jag gillar att skriva.

Ta hand om er, kram!

Hej alla,

är det inte fascinerande att The Thing från familjen Addams har rymt och snattar mina tapas på presentationskortet? Samtidigt som jag sitter med händerna i knät och fasa (eller flådbegär) i blicken. Eller nått sånt. Erkänn att det ser lite ut som det.

Imorgon! Imorgon kommer ett riktigt inlägg. For real den här gången. Lovar (med fingrarna i kors)

Kram!

Jag vet, nu har jag slackat till som fan med bloggandet den senaste tiden. Igen. Räkna med ett längre inlägg om vad jag sysslat med inom de kommande dagarna, eventuellt redan imorrn.

Sitter och tittar på Manchester Uniteds säsongsreview från 05/06 och njuter i fulla drag av bland annat följande:

* Ruud van Nistelrooy. Karln är ju helt sanslös och gör ju mål i varenda jävla match! Helt sjukt...Enligt wikipedia gjorde han 150 mål på 219 matcher - helt ok.

* Ji-Sung Park. En frisk Ji-Sung är extremt kvick!

* Wes Browns afrofrilla. Var tog den vägen?

* Giuseppe Rossis första Unitedmål. Det första av många, kan man hoppas.

Jag har fotbollsabstinens!