Egentligen har jag inte tid att blogga, då jag måste plugga istället, men blev lite fundersam när jag var inne på Aftonbladet.se. Hittade ett par artiklar om basunerade utt att "Lärarutbildningen är patetisk" och liknande tillkväden, vilket fick mig att stanna till.

Jag är den förste att såga lärarutbildningen, mycket med den är under all kritik, och det främst den vämjeliga hjärntvättspedagogik som kräks ut på pedagogikkurserna, "allmänt utbildningsområde". Det finns en viss mall som måste följas gällande åsikter och värderingar, som man kanske inte själv instämmer i, men som man blir lynchad om man inte skriver under. Dessa värderingar och åsikter bygger upp någon slags glorifierad låtsatsvärld som är totalt omöjlig att efterlikna i verkligheten, men som stofilerna på kursen glatt lär ut, då de inte varit ute i verklighetens skola på 30 år. Läraren ska vara någon slags övermänniska, varje lektion ett pedagogiskt mästerverk baserat på läroplanen och varje litet beslut grundat utifrån varje elevs unika förutsättningar och kunskapsnivå. Fina ord, dock lite svåra att efterfölja i en klass med 30 hormonstinna tonåringar som helst vill slåss eller ligga med varandra.....

Med det sagt måste jag ändå, för kanske första och sista gången, ta lärarutbildningen i försvar. Kanske är det för att jag läser i Uppsala där det iaf finns en viss standard, men jag känner fan knappt igen mig i den kritik som artiklarna i Aftonbladet framlägger. En anonym insändare menar att: "Det är alldeles för låga krav. Inga lektioner är obligatoriska och många studenter arbetar heltid samtidigt som de läser heltid", vilket får mig att höja på ögonbrynen. Jag har aldrig läst en kurs där det inte finns en mängd obligatoriska lektioner, det låter helt rubbat. På kursen jag läser nu måste vi skriva fem jävla sidor i rest om vi missar ett seminarium, vilket kanske tar en 5-6 timmar. Jag har heller inte stött på någon som jobbat heltid och pluggat heltid samtidigt.....

En annan insändare menar:  "I princip har jag tagit en lärarexamen bestående av 75 % VG utan att behöva öppna en bok". Jag undrar seriöst var dessa människor läser någonstans? Trollhättan? Hofors? Eller är de bara mytomaner? Själv sitter jag med runt 25 böcker framför mig, Malin sitter med något liknande då vi båda sitter med uppsatser att skriva. Men tydligen behövs ju inte det.....

Sen blir man ju lite mörkrädd när man hör vad Metta Fjelkner, ordförande för Lärarnas riksförbund säger: "Vi vill att de blivande lärarna redan i början av utbildningen bestämmer sig för vad de ska bli: gymnasielärare i svenska och engelska, lågstadielärare eller lärare i matte och kemi på högstadiet." 

 Say what? Det är ju så det redan går till! Jag sökte in till gymnasielärare i historia, med samhällskunskap som andra ämne. Vad menar människan?

Jag vet inte, jag kanske mest är bitter för min uppsats går lite segt just nu, men ändå...jag är övertygad att om man läser till förskolelärare i Skövde eller Mittuniversitetet eller vad som helst, så behöver man kanske inte slita ihjäl sig. Men att klumpa ihop det och dra alla lärarrstudenter över en kam är ju idiotiskt. Historia C ses vid Uppsala Universitet som en en av de tuffaste kurserna man kan läsa, och jag har fan pluggat arslet av mig för många av mina betyg. Ämnesstudierna kan vara riktigt tuffa till och från. Att bli jämförd med något rikshjon som tydligen aldrig öppnat en bok känns fel, fel, fel.  

Sen som en passus är det ju imponerande av Aftonbladet att köpa de insända kommentarerna rakt av, utan uns till källkritik. Ska maila in och berätta att jag läser fyra utbildningar samtidigt som jag pendlar till Sydney och se om de köper det också....