Det är ju tydligen osvenskt att skryta, men WTF, mate: Försvarandet av uppsatsen gick prima. Efteråt samtalade jag och examinatorn om betyg. Den vanligtvis barske examinatorn lutar sig framåt och kliar sig i skägget (hans alltså, inte mitt):

"Mja, det ser ju bra ut det här. Du har inga planer på att börja forska?"

Nej, det tror jag inte...

"Jasså, synd. Jag är ytterst restriktiv med att ge A i betyg till en uppsats, men jag tror att denna kan vara värd det. Och om du någon gång vill börja forska inom historia kan du säkert söka in med den här".

Ute lyser solen och ibland får man faktiskt, utan att skämmas, sträcka på sig och tänka: Jävlar vad bra jag är!