Finns det något mer meningslöst än när folk ska skriva visdomsord efter trefyrafemsex pilsner? Ungefär som för mig just nu. Jag har haft en jävligt värt afton på McGills iaf, efter grillning med Olander, Charlie med flickvän och kamrat.

Snormycket folk på McGills, vi mötte upp med Delilah med vänner och drack några öl och jag fick fortfarande inte diskutera Harry P och alla öden och äventyr och klockan fladdrade fram och ibland har man ett hål istället för hjärta och ibland finns hjärtat på plats, jag tror det har att göra med mängden alkohol men kanske inte och ett långt fyllesnack med söt avrundande kvällen som avslutades i mörkret på väg hem från stan, en fot efter den andra och det är jävulskt mörkt för hösten tränger på, vätan finns i luften och i skorna och i bröstet och för stunden har jag glömt var punkttecknet är, nej där är det ju. Punkt. Skit samma, vad är vad och vad är äkta och vad vågar folk överlag säga till varandra utan att samhällskonventioner  kommer i vägen och stoppar och hallådär, vi bor ju faktiskt i Sverige och där är en kram eller en ryggdunk på sin plats om inte ett falskt leende som upprätthåller en strimma lycka som kanske eller kanske inte finns där. Huruvida folk känner efter är oväsentligt för känslor kommer alltid i andra hand bakom samhällets normer och kanske är det så att jag hatar eller älskar dig men vem vet för alla är alldeles för koncentrerade på att upprätthålla vad de tror är sitt goda anseende utan att se att det kanske samtidigt gör han eller hon till något som inte är tillräckligt, som inte uppnår den känslomässiga euforin som ju ändå finns inom oss, den sekund vi stiger utanför bubblan, utanför det som ses som en avgrund men som efter språnget ses som en spricka i marken. På sin höjd. Så därför: Jag älskar er och hatar er och ni vet förhoppningsvis vilken kategori ni tillhör och om ni tar illa upp eller tar till er med ett leende och en tanke om den förvirrat berusade ochsåvidare Daniel så spelar det egentligen ingen roll för det viktigaste är att få det ur sig. Jag tror ju att ingen som läser bloggen finns i hatkategorin utan snarare i den kärleksfulla men huruvida tankar som "det gäller inte mig", "vi har för dålig kontakt idag", "men sluta fyllejiddra" dyker upp är upp till er. LInan är utkastad, med en lättare bugning ochsåvidare och ta inte till er om ni inte känner för det men kärlek finns inom alla och envar men taggiga snår förstör, gamla minnen förstör, och finns det egentligen hopp? Jag tror det, för här, under alkoholens dimma, (som ändock lättat medans detta skrivits) räcks en hand ut och undermedvetet vet jag vilka som tar den och ger den en lätt kram tillbaka. Alla är rädda för ensamhet och allt vad det innebär och hur paradoxalt är det inte att samma människor, som kanske jag och kanske du, får en klump i magen när man skriver eller säger att man tänker på den andre eller att man blir glad av att höra av någon för det kan ju misstolkas och vara alltför känslosamt eller rättfram. Men det kanske bara är jag, kanske är det bättre att sluta sig med en ryggdunk och prata om vanliga saker som vad hände på whatsit'sname på tv igår?

Allt det här bara flöt ur mig som om någon dragit ur korken och inget är censuerat och jag har ingen aning om någon kommer fatta vad jag skriver om eller om jag kommer att stå för det imorgon, men på något sätt behövde det komma ut, och ni som läser mig blogg får väl ta ställning till vad det innebär för just dig, dig, dig. Forsande vatten, melodiskt rinner det fram och det gör mig så frustrerad att inte räcka till, att inte nå fram och kunna ha svaren till knutarna i hjärtan och kunna ta alla som har ont i min famn och tvinna mitt skägg som ännu inte finns och säga: eftersom du är en bra människa kommer all smärta försvinna nu och nu är allt bra. För det är du värd. För visst känns det ibland som att det är fel människor som har ont, som tvingas leva sina liv med ena ögat på flaskan och andra ögat på pulsen för att se om den fortfarande slår så att de inte försvinner in i skuggorna. Det känns skönt att skriva av mig om inget och allt och ingen och alla för ingen ska känna sig utpekad, tillräckligt mycket skit har hänt typ alla så det är bara välja och vraka bland alla livsöden. Utom för dem som inte är värd respekt, som kör ner huvudet i sanden och hej och hå vad jävla bra allt är för skyggslapparna minimerar behovet att tänka och sen är det väl som det är. Och visst, det är väl en känga till vissa och kanske till igen alls, men än sen då. Ibland kokar det över eller snarare pyser, för här kokar fan ingen. Jag tror att bäcken sinar, floden torkar ut och kvar finns små patetiska kräftdjur i dyn som fiskar uppmärksamhet men här får dom fan ingen. VIssa saker är inte värda att behandla här, fast jag har ingen aning om vad de skulle vara. Nåja, kontentan och det här blir sista meningen: kärleken finns i luften och snälla, ta den till er om ni behöver eller känner att ni är värda den och om ni ignorerar det så är väl det ingen katastrof heller för det finns ju som sagt den där jävla muren.

Och just ja: som ett ps och en extra känga finns ju materialismen som säger, indoktrinerar, follow the flow, att känslomässig kontakt alltid kommer efter behovet av nya saker, nya upplevelser och nya allt. Tänk, och jag är fan inte i närheten, att alltid ha sina vänner, för det är ju er det handlar om någonstans (tror jag) i centrum och inte vardagen och det har ju släppts en ny Beckfilm. Look who's talking, jag är ju sämst av alla på den saken.

Någon som orkat läsa ända hit ner? Tack och bra och en kram som betyder något till dig, om du vill ta emot den såklart.

 

Annica

12 augusti 2007 12:00

Jag tar emot den och skickar en superkram tillbaka!!! Ska vi försöka ses i veckan du? Vore onekligen på tiden! xx

 

Daniel

12 augusti 2007 13:55

Du, det är jävulskt mycket på tiden. Jag kan typ hela veckan så vi kan väl höras av på telefon imorrn eller nått. Kram!

 

Malin

12 augusti 2007 14:50

Söt, vilket bra inlägg! Håller med om att kärlek finns inom alla och bara man öppnar hjärtat, som du har gjort i inlägget, så ska du se att andra har lättare att öppna det tillbaks till dig. Kärlek och hopp är det finaste som finns. Med andra ord, Du är finast! Puss!

http://beautifuldisaster.bloggagratis.se

 

Daniel

12 augusti 2007 16:43

Hej söt, kloka ord. Fast jag tror (iaf såhär dagen efter) att inlägget är mer allmänt menat och inte specifikt för just min egen situation. Öppnade hjärtan är lite av min specialitet. Puss puss!

 

Frida

13 augusti 2007 11:52

Jag tar emot den - med öppna armar! Jag ger gärna en tillbax också - en stor varm en! Visst är det gott att bara ösa ur... man måste det! Jag gör det lite i gömmorna i min dagbok - tycker du är MODIG som öppnar dig för alla som tar sig tid att läsa! Många många kramar som sagt!

 

Daniel

13 augusti 2007 16:28

Frida: Why, thank you! Även om det tydligen krävdes en hejdundrandes massa pilsner för att öppna ventilerna :) Hoppas det knallar på för dig, min vän, massor av kramar tillbaka!

 

El Liro

13 augusti 2007 17:16

Glider utan tvekan, med huvudet på skaft, in i båda kategorierna, liksom du gör hos mig, vilket ju innebär att allt är som det ska gamle vän, ofullständiga mänskorkryp som vi är. Hursom.. dags att pallra sig hemåt Daniel för öl och dart, samt en och annan fotbollsmatch..

 

Daniel

13 augusti 2007 19:09

El Liro: Haha, det ligger ju helt klart något i det du säger. Ofullständighet och brister hos människor är ju ofta i slutändan något som gör dem tilldragande och fascinerande. Annars skulle vi ju leva i någon slags Stepford Wives-bubbla, usch nej. Och möjligen fotboll i Uppsala på onsdag, beror på kraft och ork men det vore jädrans schysst efter antiklimaxet i söndags. Två jävla månader utan Rooney....

 

El Liro

14 augusti 2007 11:24

I know! Vi ska skaffa en polare till Bowie.. Marie föreslog namnet Rooney och ja.. jag sa ja.. dööh.. =) Så han får fan komma tillbaka snart för nu har han ett litet fan i Uppsala som behöver någon att se upp till, utöver mig själv förstås.

 

Daniel

14 augusti 2007 13:01

Haha, klockrent namnförslag! Kul med en till kisse, även om det hela kanske försvårar min närvaro ute i Flogsta. Jag och katter är ju ingen speciellt bra kombination, dessvärre. Oh, well. Får se hur det blir med Uppsala, men annars är Sara i lägenheten om du vill se matchen där imorrn!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Läser precis att förundersökningen mot de poliser som kläckte ur sig rasistiska påhopp i Rosengård härom månaden läggs ner. Föga överraskande, att polisen har en egen regelbok är väl känt, där man kan komma undan med lite vad som helst utan påföljd. ...

Skulle precis krypa till kojs när en glödlampa tändes över mitt huvud och jag kom på att jag ju faktiskt har en blogg, vilken inte blivit uppdaterad på evigheter. Så jag tänkte skriva några rader, vilket förhoppningsvis ger mersmak och resulterar i f...

En mustachprydd politiker i Malmö pushar för att elever hädanefter ska [url=http://www.aftonbladet.se/nyheter/article3556047.ab]få betygsätta sina lärare under grundskolan.[/url] Och återigen baxnar man över dem inkompetens och naivitet som omringar ...

Den senaste tiden har en massa komedi avhandlats. Först plöjde jag igenom alla fyra säsonger av Black Adder (Svarte Orm), vilket måste vara en av de absolut bästa serierna någonsin. Huvudkaraktären Black Adder spelas av Rowan Atkinson (innan denne gi...

Tidigare under dagen (innan jag somnade på soffan) såg jag lite på den senaste debatten mellan Barack Obama och John McCain. Obama menade att den av republikanerna förda politiken omöjliggjort en intervention gällande folkmordet i Darfur. Det har enl...