Klicka här

Spola fram till 3:50. Så där ska en nationalsång sjungas inför en hockeymatch. Jävlar, vilket tryck på slutet, har nog aldrig hört något liknande. Publiken alltså, inte brölpellen.

Jag flyr från skrivandet. Mustaschen behöver ansas, det finns disk att ta hand om och om några minuter ska jag ta en stärkande cykeltur till Karin Boye-biblioteket. Och så kan man ju alltid skriva ett meningslöst blogginlägg.

45 timmar till deadline.

Off we are!

Yes!

Har precis beställt ett gäng böcker att avnjuta under sommaren. Åh, jag älskar känslan att veta att ett gäng riktigt bra och intressanta böcker är på intågande. Det bästa är att det kommer att kännas som att få böckerna gratis, eftersom pengarna jag köpte dem för kommer från vinster av spel och dobbel. Lyckades med mina imponerande skillz dra in 700 spänn, och istället för att spela bort dem tog jag ut dem och köpte böcker för. Ett mycket moget beteende, om jag får säga det själv. Och vettigt, fattig student som man är.

Nåväl, böckerna....sex stycken blev det. Jag undvek alltför tung politisk litteratur, liksom Beat eller Truman Capote, som jag velat kolla upp ett tag. Är det sommar så är det. Istället blev det:

* Två riktigt feta samlingsverk av H.P Lovecraft, därav rubriksättandet. Pulp, mystik, skräck, sci-fi.....

* Ett samlingsverk av Lord Dunsany. Dunsany skrev tydligen väldigt obehagliga sagor, och var tillsammans med Edgar Allan Poe den som inspirerade Lovecraft mest. Lite av en chansning, men friskt vågat osv.

* Struwwelpeter. Åh, den här ser jag fram emot! En kort, obehaglig saga, (jag ser ett mönster) skriven av en tysk för runt 150 år sedan. Handlar om olika barn som inte efterföljer de moraliska krav som samtiden bjöd, och därför går brutala öden till mötes. Som lille Conrad, som suger på tummen och därför får denna avklippt av "The Great Long-Legged Scissor Man" Detta går lite i klinch med att jag ska bli lärare, men det låtsas vi inte om.

* För att komma ifrån alla märkliga och mörka sagor har jag även beställt ännu en bok av husguden och B-skäckisgudfadern Bruce Campbell, mest känd från Evil Dead-filmerna, och  What Were They Thinking?, en bok om TV-världens största misstag någonsin. Som aktiv motståndare till alla töntiga underhållningsprogram (Körslaget - vad fan är detta?), dokussåpor och idiot-TV kanske jag inspireras till att skriva en svenska upplaga....

Som en avslutande passus - Tommy McCook & The Agrovators - varför har jag missat dem innan? Riktigt, riktigt soft ska, lite åt reggae-hållet, som går på repeat här på Sysslomansgatan för stunden. Tydligen var han orginalmedlem i The Skatalites också, vilket är helt logiskt. Good Shit!

Snip Snip!

Right, in på upploppet, ljuset i slutet av tunneln, de sista skälvande minuterna innan tomten knackar på porten - kort sagt börjar deadlinen för uppsatsinlämningen närma sig med stormsteg. Krafterna börjar sina, kroppen värker efter alltför många timmar framför datorn varje dag och sidorna med anteckningar och måste-med-i-uppsatsen-tips växer konstigt nog dag för dag. Uppsatsen är redan nu, utan inledning, frågeställning och syfte, metod, disposition och slutsats/slutdiskussion närmare 30 sidor, en bokstavs-behemot fylld av kladdiga anteckningar och frågetecken i rött, lila och grönt.

Fem och ett halvt dygn kvar, jag tror att detta kan gå, men hur bra det blir är en helt annan sak.

In i kaklet!

Å, ibland saknar man någon intensivt, någon som man kanske aldrig ens träffat. Just nu kände jag plötsligt en fet saknad efter Joe Strummer. Varför var han tvungen att dö så ung? Och varför finns inte fler människor som honom? Har sett några dokumentärer, och planerat att läsa biografin i sommar, och han verkar vara en så jävla bra människa. En förebild för hur folk borde se på sina medmänniskor och samhälle, helt enkelt.

Vad är detta egentligen? Alla fascistledare blir urgamla, men the good guys dör som flugor i unga år. Franco blev väl typ 80, Pinochet var ju lastgammal när han dog för ett par år sedan och inte ens Thatcher har den goda smaken att kasta in handuken i tid.

Well, lyssna och ta till er av Strummers version av Bob Marleys  Redemption Song

Well, Manchester United gjorde det som krävdes av dem och spöade Wigan under gårdagen, vilket säkrade ligatiteln. Lämpligt nog blev matchvinnaren ingen annan än gamle Ryan Giggs, som rullade in 2-0 med tio minuter kvar. Den makalöse Giggs, som spelade sin första elitmatch för klubben säsongen 1990-1991, tangerade samtidigt klubbrekordet för spelade matcher med 758 sammanlagt.

På kvällen var mor och far över en snabbis, på väg hem efter ett bröllop, medtagandes mystisk öl och fina kort från England samt en del kort på lilla Malwa, som otippat lyckats bli en riktig tjockis. Eftersom syrran är hälsofreak lär ju ungen ha noll chans att få behålla sitt värmande hull, men söt är hon iaf med tjocka armar och dubbelhaka.

Fan, egentligen har jag inget att skriva om, utan dödar bara tid i väntan på att min lunch ska bli färdig i ugnen. Idag ska jag skriva en sex sidor för att komma i fas med mitt krävande schema, vilket är en fullständigt orimlig målsättning. Jag känner att uppsasten håller på att rinna mig ur händerna. Om jag bara haft en vecka till......

Så jag kan ju ta tillfället i akt och be om ursäkt om någon vän känner sig åsidosatt, jag har helt enkelt inte tid med socialt liv just nu. Möjligen om ett par veckor, så håll ut tills dess!

Produktiviteten här på Sysslomansgatan har nått legendariska proportioner under dagen. Dessvärre i negativ bemärkelse. Kristoffer har varit här så att vi gemensamt skulle kunna stötta varandra, hjälpas åt med kluriga teoribildningar och helt enkelt pusha varandra till toppen. Det har självklart gått värdelöst. Hittills har dagen innehållet massor av matlagande, glassätande i solen, Springsteen-maraton samt ett par pilsner ute på balkongen. Det är ju helt sanslöst hur ineffektiva vi varit. Och helt mot rim och ranson ska Kristoffer komma över imorgon också, vilket kanske inte är det klyftigaste beslut som fattats. Men va fasen, solen skiner ju!

Nu förstår jag ingenting. I mitt flyktförsök från uppsatsen lodade jag runt ett litet tag på bloggagratis sida med de populäraste bloggarna. Och hallå, vad läser folk för elände? På topplistan fanns ett flertal bloggar av tragiska flickstackare med namn som thin-teen och liknande, vars enda syfte var att redovisa kampen mot minimivikt. Sidorna pyntades med anorexia-modeller som vickade på revbenen och fluktade med läpparna som om någon höll en hamburgare inom räckhåll för dem. Kärlekshandtag, för bövelen! Och än en gång frågar man vad det är för fel på folk? Inte nödvändigtvis på tjejerna, de är bara produkter av ett Slitz-samhälle där alla ska följa idealet att kunna köpa kläder på barnavdelningen. Men de som läser eländet - typ tusen unika besöker per dag! Fan, jag ska skaffa en blogg med namnet Big Fat Friend där målet är att bli så gigantisk att jag aldrig mer behöver gå, utan istället kan rulla fram.

Den övriga topplistan bestod främst av överkäcka flerbarnsmödrar som gav råd på bäst metod att bota springmask, eller manodepressiva artonåringar som skriver svåra dikter eller fördömer livet av någon fullständig meningslös anledning. Gemensamt för de båda grupperna var att de våldsförde sig på det svenska språket å det grövsta med märkliga förkortningar och ord som var ivägen, ord som var onödiga, ord som inte finns och vars enda syfte var att störa flytet i läsandet.

Var finns alla intressanta bloggar? Kan någon ge något exempel? En schysst politisk blogg, eller en musik- och filmblogg? De måste ju finnas! Här i krokarna verkar ju alla bara skriva om skit.

Och ja, jag är medveten om att halva mitt förra inlägg handlade om He-mangubbar- Det där med att leva som man lär har aldrig varit min starka sida.

Och nu, för att runda av kvällen: Glädjen som är Gogol Bordello med

Not a Crime!

Åh, just ja, äntligen en spelning att längta efter: Den lille melankoliske mannen med den förtjusande frisyren och klädstilen, för att inte säga rösten kommer till Stockholm. Bonnie Prince Billy, oh yes!

Hepp, bloggandet är lika frekvent som vanligt, märker jag.

Uppsatsen ska vara inne om ett par veckor, och jag ligger sorgligt efter. Råmanuset ska mailas till handledaren på onsdag, och hitills har jag producerat i runda slängar...0 sidor. men jag har en del skrivet från tidigare delar av kursen som jag kan rippa, så det blir nog något av det också.

Tänkte mest tipsa om lite filmer, musik och andra saker som jag, i egenskap av er vän, vill dela med mig av. Sånt som får mig att må bra borde åtrmistone få er att dra på munnen, typ.

Right. First and foremost - filmen Once. Såg den på bio med min söta för någon vecka sen, och det är lätt den bästa film jag sett de senaste två-tre åren. Eftersom jag är filmnörd in i märgen säger det en del! Once är en liten film så fylld av lycka och kärlek att det riktigt pirrar i mig. Den är varm, fin, bitterljuv och har det bästa jävla soundtracket någonsin! Det är jävligt svårt att genreplacera den, då det är lite kärlek, lite drama, lite sorg  och lite musikfilm, men mest av allt är det en underbar och trovärdig historia om en irländsk kille och en tjekisk tjej som möts i Dublin och beslutar sig för att spela in musik ihop. Och vilken musik sen! Jag brukar alltid gråta till slutscenen i Big Fish, det är som att trycka på en knapp, men annars är det tunnsått på den fronten. Men jävlar, jag tror man måste ha ett hjärta av sten om man inte får en tår i ögat av "Lies", eller om man inte ryser av den inledande låten, som jag inte minns vad den heter. This is what you're waiting for? Och att huvudpersonerna blev tillsammans på riktigt under inspelningen är ju sötast ever. Se filmen, köp soundtacket och bli en bättre och varmare människa. De bäst spenderade 80 minuterna i år.

Puh! Efter det raljerandet måste jag ju i vanlig ordning komma in på något mer politiskt. Kolla upp dokumentären What Would Jesus Buy, en klockren skildring över vad julen blivit sedan hyperkapitalismen slog klorna i den, med Coca-Cola-jultomtar, Toys R' Us och ett ständigt försök att köpa sitt barns tillgivenget med dyra presenter. Klockrent och en skön insikt hur opåverkad man själv är av köphysterin. Eller det är iaf vad jag ska skylla på när eventuellt framtida barn bitchar om ett par stickade strumpor som enda julklapp.

Även: Transformers! jag har inte lyckats se den förrän idag, men fasen vilken nostalgitripp! Jag var alltid avundsjuk på min klasskamrat Asplund som hade den coolaste transformen, Optimus Prime, när vi gick på lågstadiet. Själv hade jag bara en, men den med coolast namn: Starscream. Och minsann, om inte Starscream dyker upp i ett cameo i långfilmen. Annars var jag mer av en He-man-kille. Min favorit var Spikor, den blåa med taggar, och Hordak. Föga överraskande var båda badguys. He-man och hans kompisar hade inte mycket att komma med. Jag menar: Man-at-Arms? Vad i helvete? Hitler-wannabe med en blå cykelhjälm på huvudet? Och namnet....vad är förnamn och vad är efternamn? Heter karln Man-at i förnamn eller? Jisses. Vad var det egentligen med karaktärernas namn och könsförtydliganden? He-Man. She-Ra. Man-at-Arms. Battle-Cat. Nu är iofs inte Cat ett kön, men ni förstår. Var vi verkligen så korkade som barn så vi behövde hjälp med att förstå att en muskulös Adonis-figur i pälskalsonger var en man? Eller att nyss nämnde cykelhjämstönt var en dito? Han hade ju för fan en gigantisk mustasch! 

Anyways, jag tror jag kom lite off-track. Om ni inte hänger med här misstänker jag att ni antingen är för unga/gamla eller ägnade barndomen åt Krambjörnarna och My Little Pony istället. Eller så hade ni kanske ett liv.

Annars har jag fastnat i ännu en Ska-period, med Bad Manners, Rancid och Skalatones i spetsen. Och Springsteen. Loose Ends är en av de bästa låtarna jag hört på länge, och på samma skiva finns höjdare som Growin' Up och My Love Will Not Let You Down. Det är sommar, folk klär av sig jackor och mössor och börjar le åt varandra och musiken, kärleken och godheten innestående hos oss alla bubblar upp till ytan. I love it!

Kanske borde punkt sättas där. Men jag måste ju nämna: Uppsatsskägget börjar ta orimliga proportioner. Jag ser verkligen inte klok ut! Lite som Chewbacca, faktiskt. Omgivningens dom hårdnar och frågan är om jag står ut i två veckor till. Jag misstänker att Malin kommer förskjuta mig snart, eller tvångsraka mig när jag sover. Bildbevis finns dessvärre, men jag vill ju inte att ni ska sätta era morgonflingor i halsen, så jag håller inne med dessa.

Ta-ta, Mr. Arms!