Huzzah! T-shirtsen jag beställde för någon vecka sen eller två är helt grymma! Tjo flöjt vad T-shirtsfanatisk jag är! Äger säkerligen många, många dussin. Desutom kommer två nya i veckan som jag och Lirarn beställde, från punkfootball (alltså det bästa av två världar) med George Best och Denis Law som motiv. (Sorry Mary!). Mindre positivt var 250 spänn i tull. Vore det här en serie skulle ilskna tecken uppenbara sig i dialogrutan, djävlar och orkaner och strypsnaror och sånt. Min version blir mer barnvänlig: &%!666£!

På tal om United och svordomar: Jeysus, Ronney ska sitta på bänken imorrn mot Everton. Fem veckor efter att ha brutit ett ben i foten. Grabben är ju helt sinnessjuk. Tyvärr gick Fletcher och Big John O'Shea sönder och blir borta någon månad, vilket är fett sugigt.

Ikväll ska jag göra ingenting vilket ska bli ruskigt skönt. På sina höjd spela lite TV-spel, det var många veckor sen. Förrutom Guitar Hero, förstås. Men (prettovarning): Guitar Hero är mer än ett Tvspel! Och imorrn hade jag räknar med att dricka pilsner med Stenberg och alla, men alla ska göra någonting annat och Stenberg lät en minimal aning skeptisk till en liknande aktivitet. Så vi får väl se vad som händer.

Just ja, se John Stewart argumentera (och sedan smäda) en rysligt enerverande republikan iklädd prickig fluga (republikanen alltså). Karln har tvivelsutan en

poäng: vilken sorts nyanserad politisk debatt går att hålla i en samhälle där medierna och de politiska partierna håller varandra om ryggen? Skamligt, är ordet. Tacka vet jag Gonzo-gudfadern Hunter S Thompsons Fear and Loathing on The Campaing Trail '72, som kallats den minst faktuella (kan man säga så?) men ändå mest träffande presidentvalskampanjboken (puh!) någonsin. Läs den, vettja. Nu känner jag att svenskan sviker, så jag signar av. Fast inte innan jag nämner att det är klockrent att Thompsons alter ego, Raoul Duke, fortfarande står med som contributing editor i tidskriften Rolling Stone. Några år efter sin död. Och Ralph Steadman hittas där oxå, under "Gardening", vilket får en att undra om vilka substanser som brukas på RS HQ. Off we are!

Ikväll har jag varit med Söt och Laila och sett Lars på Katalin. Han har ju precis släppt sin första fullängdare och hade nu releasespelning. Riktigt bra faktiskt, en av de bästa spelningar jag sett med honom. Och en jävla massa folk också, Katalin var fullt vilket måste ses som en succe! Sprang på en massa folk från förr också, vilket alltid är bittersweet. Kommer antagligen skriva mer om det någon gång längre fram, om mitt nostalgiska humör fortgår.

Och: News, news! En berusad flintskallig karl ropade på mig på spelningen: "Hey, du ser ju ut som den därna vadheterhannurå Wolf från X-men".

Tja, lite variation från the old Wolverine, gissar jag. Även om det bara var en felsägning. Men vänta bara! På lördag, tack var Der Lirer, kommer jag se ut som Lex Luthor. Typ.

/end of geekiness!

And that makes me a sad Panda.

My tummy hurts!

Vad skulle man göra utan Youtube (förrutom att bli klar med PM:en, förstås)?

Det här måste vara det snärtigaste jag hört på länge. Ibland låter det lite som bandet med kinesiska barnsånger som jag och Olander hittade i mammas kompis bil förra sommaren. Kommer med dålig läppsynchning, häpnadsväckande Powerpoint-effekter och hjälpsam textning. Så kom igen nu:

Bobo Chichang

Butsekik Ek Ek Eek

Åh, vilken söt gubbe!

För stunden är jag synnerligen nöjd med:

* Min nya, större, bokhylla i hallen, som livade upp rummet och som fyllts med politisk literatur (för att tydliggöra min elitistiska ådra) och snygga ölflaskor (för att ta ner mig själv på jorden igen.)

*  Att det bara är ca 118 timmar kvar till nästa United-match. Och förhoppningsvis följs den av en gemytlig tillställning som jag och Stenberg filat på. Tillsammans med The Usual Suspects, förstås.

* Att Springsteens nya är fett bra. Repeat gånger tio. Fast på ett sätt gör det ont i hjärtat att ladda ner den såhär i förtid. Det känns lite fel.

* En väldigt mysig helg med Söt....

* 211 000 på Sweet Child på Hard! Eleven har besegrat mästaren! Eller?

* Hela första säsongen av Little Britain för 99 spänn. Den borde anlända i morgon.

För stunden är jag mindre nöjd med:

* Att Pm-skrivandet går så fett segt. Det blir en sen natt, känns det som. Fast sen blir det en hyfsat lugn vecka.

* Att det är hela 118 timmar kvar tills nästa United-match. Hur ska jag stå ut?

* Att mitt knä varit crap de senaste dagarna. Jag ska fila av det med en smörkniv, tror jag. Eventuellt Balduran's Butterknife.

* Att någon hoppat på armstödet på min soffa, med en smärre insjunkning som följd.

* Att jag nu måste sluta det här inlägget och istället börja analysera Dahl, Phillips och Young till världens undergång. Känns det som iaf....

Nu har jag äntligen lyckats luska upp texten till Luke Kellys Battle of The Somme - Freedom Come All Ye och dess översättning. Texten är skriven av den skottske poeten och socialisten Hamish Henderson och min kärlek till det skottska språket når nya proportioner:

Sae come aa ye at hame wi freedom
Never heed whit the houdies croak for Doom
In yer hoos aa the bairns o Adam
Will find breid, barley-bree an paintit rooms
When MacLean meets wi's friens in Springburn
Aa thae roses an geans will turn tae blume
An the black lad frae yont Nyanga
Dings the fell gallows o the burghers doun.

blir, i en något (väldigt) styltig översättning:

So come all ye who love freedom
Pay no attention to the prophets of doom
In your house all the children of Adam
Will be welcomed with food, drink and hospitality
When the spirit of John MacLean returns to his people
All the flowers will blossom
And black Africa will bring crashing down
All Imperialism's dreadful apparatus of oppression

Quite marvelous indeed, old chap!

Happy days! Tydligen ska Guitar Hero III släppas till ps2, vilket jag inte trodde. Vissa klockrena låtar finns redan nu presenterade:

Miss Murder – AFI

The number of the beast – Iron Maiden

One – Metallica

Paranoid – Black Sabbath

Sabotage – Beastie Boys

School's out – Alice Cooper

Welcome to the jungle – Guns N' Roses

Så i november kommer fingrar åter att blöda, ska börja sandpappra dem redan nu för att hålla igång. Och lagom till jul kan jag se mig själv och boy-o rocka loss till Sabotage, på jakt efter nya highscore.

Happy days!

För första gången på evigheter är jag taggad att lyssna på lite hardcore! Final Exit kanske?

Ok, nu har jag lyssnat fem minuter och fyllt min straight edge-kvot för den här gången. Fast jävligt värt att de samplar The Young Ones (se bild) i slutet av "Punk Enough".

Rick: Look at us...fighting....bickering....like children. What's happening to us? We never used to be like this!

Viv: Oh, yes we did.

För övrigt har jag äntligen fått min lön. Vilket innebär en höst fylls av aktiviteter och spelningar:

Lars Demian 28 september på Katalin, har precis köpt biljetter.

AIK- Djurgården 24 september, tror jag det var.

Gogol Bordello 2 december, på Debaser.

Springsteen i Globen 10 december.

Oxå Lars releasespelning 13 september och Miss Li den fjärde oktober, eventuellt. Och kanske Motörhead i december. Men antagligen inte.

Oxå har jag beställt några jävligt billiga T-shirts från Interpunk. Gogol Bordello och Pogues och ett par till.

Jag kommer vara utfattig snart!