Lovecrafts prosa avspeglar humöret och vad sägs om följande passager:

"When I drew near the nameless city I knew it was accursed. I was travelling in a parched and terrible valley under the moon, and afar I saw it protruding uncannily above the sands as part of a corpse may protrude from an ill-made grave."

"Then, as I playfully shook him and turned him around, I felt the strangling tendrils of a cancerous horror whose roots reached into illimitable pasts and fathomless abysms of the night that broods beyond time. For Arthur Munroe was dead. And on what remained of his chewed and gouged head there was no longer a face."

Mästerligt! Även om det förstås blir bättre i sitt sammanhang....

Något positivt: Köpte en massa filmer på den eminenta (notera sarkasmen) tillställningen Cityfesten idag: För sammantaget 200 riksdaler fick jag: 

Hayao Miyazakis Det Levande Slottet

The Libertine med Depp

Traffic

Superman Returns

The Night Listener

och absolut inte minst: Hela andra säsongen av Little Britain.

Värt!

Det finns en internetsida jag besöker någon gång varje månad, alltid med hjärtat i halsgropen (nej, jag talar inte den sidan, den med Kicki Danielsson i baddräkt). Sidan heter The Balladeers och på den finns massvis av fakta om alla mina kära gamla skäggon i The Dubliners, Planxty, Fureys, bröderna Clancy och Tommy Makem, m.fl Anledningen till hjärtat bultar lite extra när jag besöker sidan (förrutom alla stiliga skägg) sammanfaller med att samtliga av dessa herrar tillhör den äldre generationen, och åtminstone var annan eller tredje gång jag besöker sidan har någon musiker som ligger mig nära gått bort. Så också denna gång. Tack och bock, Tommy Makem!

Nu har jag precis sett färdigt världens kanske bästa film någonsin, en film som får mästerverk som Killer Klowns from Outer Space, Jack Frost och Santa with Muscles att framstå som triviala hobbyprojekt. Jag talar naturligtvis om Leprechaun in Space. Ojojoj, vilken kanonrulle, kanske den mest sinnesrubbade filmen som någonsin skapats och för er som inte har ork eller vilja att leta upp den finns en klockren recenssion Rightchahere Leprechaunserien började ursprungligen som en skräckserie (orginalet är Jennifer Anistons första film och innefattar hur Leprechaunen hoppar ihjäl folk med en hoppstylta) men har utvecklats till någon slags splatterkomedi med tiden. Dessvärre är Leprechaun 5: In the Hood inte alls lika bra, trots att den irländska dvärgen gangsta' rappar i den.

I övrigt är Eldkvarns nya skiva jävligt grym, liksom Springsteen - Live In Dublin som faktiskt fångar det sinnesrubbade drag som Seeger-sessionsgänget fick igång. Men kvällens låttext handlar tilldelas istället Rilo Kiley med It's a hit, en snygg bredsida till George W:

Any chimp can play human for a day.
Use his opposable thumbs to iron his uniform
and run for office on election day
fancy himself a real decision maker
and deploy more troops than salt in a shaker.

But it's a jungle when war is made,
and you'll panic and throw your own shit at the enemy.
The camera pulls back to reveal your true identity.
Look, it's a sheep in wolf's clothing.
A smoking gun holding ape.

Nu ska jag sova, ska med bror till AMS imorrn och sen jobbar jag ett tjugofyratimmarspass.

Edit: Och när jag inte trodde att skivan kunde bli bättre kickar "Further Up(On the Road)" igång. Suck me sideways vilken magi!

*repeat*

Lee Hazlewood är död. Alltid trist när en musiker man tycker om går bort.

Lyssna på sista plattan han gav ut, Cake or Death, för ett smakprov av karlns extrem djupa röst.

R.I.P

Dags för säsongens första match, mot Chelsea i Community Shield. Yay!

Just ja: för alla er (dvs kanske ingen) som undrar över låten Freebird i Guitar Hero, som jag tjatar om hela tiden: Här är en liveversion med Lynyrd Skynyrd Spela fram till runt 6 minuter och lyssna på solot efter det, fucking madness! Läder-Leffe som dyker upp runt 8:45 slår alla rekord även han. Oh my!

Just a quick one...

Jag knegar på, jobbar en sjujävlans massa nätter och ser världen lite suddigt på grund av detta. Fast igår var jag ledig och hade en slags gymnasierevival med Olander inkluderandes bio (Simpsonsfilmen som var riktigt kul), Max och Guitar Hero fram till tre på natten. Riktigt värt! Målet är att klara Free Bird tillsammans på hard och över 300000 poäng på Sweet Child of Mine, vilket inte borde vara omöjligt om vi båda sätter runt 95 % av noterna. Sjukt att intresset inte sjunker!

Alan Smith såld till Newcastle. Trist, en klar favorit och varje gång jag ser målet mot Roma ler jag som en fåntratt. Men eftersom det rapporteras att Tevez är klar kanske det är lika bra, för Smudges egen skull så han får spela lite. Bra f.ö att han gick till just Newcastle som är ett lag som det är enkelt att respektera.

Nu är lunchen färdig, nästa gång ska jag försöka skriva något som intresserar någon oxå.

Kram!

Lailas berättelser om hippies som bara sover några timmar per natt känns plötsligt väldigt realistiska. Efter att ha sovit så lite som jag gjort det senaste dygnet borde jag ju ligga i djup dvala just nu och inte vakna på många timmar än. Istället öppnar jag ögonen med ett ryck klockan fem, sätter mig upp i sängen och känner mig klarvaken. Något känns fel i lägenheten. Märkligt på något sätt. Men det är väldigt svårt att sätta fingret på vad det är. Ljuset som letar sig in genom persiennerna har liksom fel färg och efter att precis ha läst John Ajvide Lindqvist senaste novellsamling funderar jag på bandet mellan det vardagliga och det övernaturliga. Misstänker att om jag lägger mig igen kommer sängen att svälja mig hel och ni kommer aldrig mer höra av mig. Lite som hur Johnny Depps karaktär dör i första Nightmare On Elm Street. Fast utan kaskaden av blod. Istället skulle sängen tyst ruva på sin hemlighet och vänta på nästa offer......jag kanske skulle bli skräckförfattare? "Slaktarsängen på Sysslomansgatan", det vore något det.

Eller inte.

När jag ändå är vaken kanske jag ska kolla närmare på tågbiljetter till och hem från Söt under helgen?!

That will do.

Det är morgon och regnet står som spön i backen. Är jävligt trött, har knappt sovit något och tidsrytmen är helt knas efter att ha jobbat alltför många nätter de senaste veckorna. Jobbar mellan 9:30 till 07, sen hem och äta något innan det är dags att sova till runt tre, några timmar suddig fritid och tillbaka till jobbet. Sen när man är ledig måsta man försöka vända tillbaka dygnet vilket gör skallen än mer paj.

Innan jag steg upp låg jag i sängen och tänkte på livet, universum och allting (tm Douglas Adams) och kom på en massa saker jag kunde ta upp i bloggen. Fast nu när jag väl satt mig framför datorn har jag förstås glömt bort det mesta. Så därför är det väl lika bra att bara skriva det som kommer mig för. Efter en smärre självcensuering, förstås. You naughty thing!

Douglas Adams.....kan tipsa de som inte läst hans böcker samlade i "Liftarens Guide Till Galaxen" att ögonblickligen göra det. Lite samma humor som Monty Python-gänget ägnade sig åt. Lätt bisarr och underlig, ofta ganska svart och alltid hysteriskt rolig. Några av världens bästa citat finns i LIftarens Guide. Jag är svag för bland annat följande (som självklart inte är lika roliga tagna ur sin kontext):

 "Rymdskeppen hängde i luften, precis på samma vis som tegelstenar inte gör"

"Först hände ingenting. Sedan, några sekunder senare, fortsatte ingenting att hända"

"Det är en konst, eller rättare sagt ett knep med att flyga. Knepet är att lära sig kasta sig till marken och missa"

Åh, fan vad taggad jag blev att läsa om de böckerna! Trist att Adams dog så ung, tror han var knappa femtio.

På tal om böcker köpte jag igår den sista Harry Potter-boken. Eftersom jag ser mig själv som oerhört cool och vuxen svider det lite att enbart boken med den teckande, fula, "barn-framsidan" fanns tillgänglig för inköp. Jag försöker leva i förnekelse, att Harry och hans vänner inte är osnutna sjuttonåringar som borde tas i örat, men sanningen skrattar mig i ansiktet när jag blickar mot omslaget och får mig att instinktivt famla efter den halvlästa Lovecraft-samlingen som ligger intill. Men hitills, efter något hundratal sidor, är boken helt ok och om Harry dör i slutet blir jag mycket nöjd. Kill your darlings, som det ju bestämt heter.

Lovecraft kan jag verkligen tipsa om. Fastnade mer för honom än för Poe, av någon anledning. Det är något med engelskan från slutet av 1800-talet, som får mina cylindrar att spinna och som gör att den största komplimangen (nästan) jag skulle kunna få var om någon kallade mig för en "capital fellow". Helst skulle personen som utdelade komplimangen även ha stora polisonger, promenadkäpp och cylinderhatt, men det är ingen måste. En mustach att tvina eller en prydlig vit peruk är oxå acceptabelt. Det tvinas alltför lite mustacher nu för tiden, måste jag säga.

Inte alltför osökt för detta ämne (Lovecraft, inte polisonger) tankarna till ondska. Utan att blir alltför dramatisk måste jag säga att jag verkligen fascineras av ondska och svärta, mörka sagor och svart humor. Inte nödvändigtvis i verkliga livet utan snarare den av fiktiv natur. Twin Peaks och Pans Labyrint. Alone In The Dark och det mesta med Tim Burton. Freddy Kreuger och Silent Hill. King och Koontz. Och självklart Evil Dead, humor och skräck i perfekt symbios. Och Pogo the Clown (fast han fanns ju på riktigt). Personligen tror jag det har att göra med att attraheras av det man inte förstår. Vem som helst kan relatera till välvillighet och medmänsklighet i fiktion då dessa egenskaper i olika grad finns i de flesta av oss till vardags. Därmed, iaf för egen del, blir karaktärer med dessa egenskaper ofta platta och ointressanta. Men det allra mörkaste och mest förbjudna (och varför detta mörker uppkommit inom någon), det är något som bara finns i våra (mar)drömmar. Att utforska och ta del av dessa känslor och tankar har en kraftig dragningskraft, vilket jag är övertygad om att fler än jag anser. Det är väl antagligen därför det finns tre filmer som försöker förklara Darth Vaders uppkomst, medans liknande förklaringar till Luke Skywalkers odrägliga godhet känns lika intressanta som en buskis med Uffe Larsson.

Eller så håller ingen av er med mig. Vad vet jag, trött och härjad som jag är?

89% på Free Bird på Hard. Snart kommer jag klara skiten! Alla jag spelat Guitar Hero med älskar det! Tog med det till jobbet en kväll för att visa snubben som hade jouren, och han sprang och köpte det dagen efter. Det är en drog, I tell you. Förra året dart och nu detta.

För övrigt borde alla lyssna på kaoset som är zigenarpunkarna Gogol Bordello och deras senaste skiva Super Taranta. Maken till härj var det länge sen jag hörde och låten American Wedding är ju det charmigaste jag sett sen Dramatic Chipmunk på youtube.

Nu måste jag göra något av dagen.

Men nu skiter jag seriöst i den här jävla bloggen. Why fucking bother när inläggseländena ändå alltid jävlarimig försvinner när man trycker på spara-inlägg-knappen. Det är ju helt jävla meningslöst. Och jag som var på så jävla gott humör oxå. Suck. Ursäkta språket.