Det är lustigt med Bruce Springsteen. Jag har i många år gillat karln, ägt några skivor och slängt på några låtar då och då. Men de senaste åren har något hänt. MIn beundran har övergått till dyrkan, allt eftersom killens mångfald blivit uppenbar för mig. För hur man än mår och känner sig, vilka känslor man än har inom sig, finns det en handfull låtar som passar in som handen i handsken. Hur kan man inte reflektera över svikna löften efter att lyssnat på Loose Ends? Hur kan man inte vilja krama om sin kärlek lite intensivare efter My Love Will Not Let You Down? Hur kan man inte vilja springa ut i solen och krama första bästa människa med Waitin´On A Sunny Day i lurarna? Hur kan man inte få en tår i ögat under saxsolot i Jungleland? Eller dricka massor av öl när man hör Old Man Tucker, i irländska partytappning? Eller vilja dansa till Because The Night? Minnas sin barndom till Growin´Up? Ändra världen, i sällskap av The Ghost of Tom Joad?  Eller vilja fly ut i natten, med den man håller av mest vid sin sida, och bara åka långt, långt bort, med Born To Run på högsta volym. Ahh, The Boss. Han är fan unik.....

I helgen var jag och Malin på bröllop nere på Tjörn. Min gamla vän Frida, med vilken jag har gymnasie- och Irlandsförflutet, knöt kärlekens band med Samuel. Till på köpet bytte de efternamn, till ett jag aldrig kommer komma ihåg, men det är en smärre bisak. Det viktiga är att de var otroligt fina ihop, och såg extremt lyckliga ut. Alla lycka till er! En annan av höjdpunkterna med bröllopet var att få återträffa hela mitt gamla Irlandsgäng, som jag ju träffar alldeles för sällan, senast var nog ett par år sen. Det var verkligen kanonkul att träffa alla och få catcha up lite, och även att få sammanstråla dem med Malin. Tyvärr är underbart kort, och nu är alla åter på sina håll. Tessan i Schweiz, Clara i Linköping, Maria på exjobb i Afrika och Frida i Uddevalla.

Blev för övrigt sjuk efter bröllopet. Kände av det redan där att allt inte var ok, och har legat däckad några dagar. Men nu är jag piggare igen. Helgen är, i vanlig ordning, helbokad. Ikväll någon öl eller två och United (men köp Berbatov någon jävla gång!) med Kalle, Söt och Sara, imorgon Stockholm med Söt, besök av mor och far samt umgänge med Lirarn på kvällen. Sen fotboll på söndag och eventuellt nationsbesök. I börkjan av veckan ska jag leta kurslitteratur med min gamle vapendragare Daniel A, hänga med Laila och sen försöka boka upp lite umgänge med Olander, Krickan och Jonas.

Sista punkten: Bioshock - lätt det bästa spelet jag spelat de senaste åren. Jävlar vad bra! Assassin´s Creed däremot......vad säger man? Ett spel vars namn börjar med två Ass kanske man inte ska förvänta sig för mycket av....

Ok, en sak till, för att återknyta till Springsteen, och The Ghost of Tom Joad: Denna version är en duett med Tom Morello från Rage Against The Machine. Bortsett från att Tom ser ut som en Crazy Mexican och att detta är första gången jag hör honom sjunga, är versionen fantastisk. Och solot som börjar efter 5:40 är, swear to God, det mest imponerande jag någonsin hört. Jag älskar hur han börjar hyfsat lugnt och sen flippar ut fullständigt mot slutet. En skön detalj är att man ser The Boss bara skaka på huvudet av beundran ett par gånger, vilket är en hyfsad komplimang. Helt sansöst. Gör er själva en tjänst och se åtminstone solot! Eller låt bli, och hamna på min lista över dåliga människor. Tada!